Toltorpsskolans utvecklingsresa: -från omodernt klassföreståndarskap till framgångsrikt Mentorskap

Från ämneslag till mentorskap

Vi startade vår utvecklingsprocess våren 2014. Inledningsvis var tanken att vi skulle etablera och utveckla ämneslagen på Toltorpsskolan.Vi skapade därför sex olika ämneslag; matematik, svenska, engelska, So, No och estetiska lärprocesser.
Ungefär samtidigt påbörjade rektor Martin Dalenius arbetet med att sätta en ny organisationsmodell på Toltorpsskolan; Mentorskapet.
Sen blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss…

Vilka händelser har ändrat riktningen?–Tippning point – från kaos till katastrof
I slutet av våren 2014 var stämningen på Toltorpsskolan mycket obekväm, det var inre konflikter inom personalgruppen, maktbalanser mellan informella och formella ledare och en eskalerande irritation över den nya organisationen. Sista skolveckan i juni valde en handfull lärare att lämna enheten. Samtidigt beslutade en annan del av personalgruppen att tillsammans arbeta för att göra Toltorpsskolan till Mölndals bästa och trivsammaste skola.

Vi blev agila och lade arbetet med ämneslagen tillfälligtvis på is och fokuserade istället på matematiklyftet och Mentorskapet. Redan hösten 2014 inleddes arbetet med den nya Mentorskapsorganisationen. Det innebär i praktiken att man är tre lärare och ett antal fritidspedagoger runt en årskurs på två klasser. Om man undervisar i matte i ena klassen undervisar man i matte också i den andra klassen och man har ett antal mentorselever från båda klasserna. Men under processens gång har vi upptäckt att det innebär så mycket, mycket mer, vilket vi återkommer till.

Vad har gjort skillnad?
Om delaktighet
Efter turbulensen i juni 2014 insåg vi vikten av att skapa goda relationer inom arbetslaget och att öka känslan av delaktighet i hela personalgruppen. Skolpsykologen hade regelbunden konsultation med de olika arbetslagen och på studiedagar och APT diskuterades fortlöpande begreppet delaktighet utifrån modellen: ”pröva nytt, sluta med, utveckla vidare och behålla som det är”.
Vi kom bland annat fram till att vi enbart skulle arbeta med skolplattformen Unikum och därmed avveckla Fronter. Men framför allt skulle vi synliggöra och bli mer transparenta i skolans utvecklingsprocess. Därför uppstod bloggen; https://skolutvecklingtoltorp.wordpress.com
Vi uppmuntrade också pedagogerna till att börja twittra och skapade därför ett skoltwitterkonto: @toltorpsskola
Kina-ett gemensamt projekt
Parallellt med att vi utvecklade vår nya organisationsmodell deltog Toltorpsskolan också i ett utbytesprojekt med Jinan, Kina. För att skapa en bättre sammanhållning inom personalgruppen och för att involvera hela skolan i Kina-projektet så valde rektor Martin Dalenius att delvis själv bekosta resan för åtta pedagoger och fyra elever. Det innebar att minst en lärare från varje arbetslag deltog på resan vilket gav ett enormt genomslag för projektet på hela enheten. Dessutom bidrog det definitivt till den goda stämningen som började etableras i personalgruppen. Ytterligare en effekt av resan blev att vi på riktigt synliggjorde och reflekterade över begreppet ”olikheten är normen” inom vår verksamhet. Plötsligt blev det en självklarhet att alla elever skulle inkluderas i klassrummet hela dagen, med stöd från EHT.
Reflektion och utveckling av organisationsmodellen
Under läsåret 2014-2015 fick rektor tillsammans med förstelärarna och organisationen bakom Lärande och inflytande med olikheten är normen flera tillfällen att reflektera över framgångsfaktorerna bakom den nya organisationen. Exempelvis insåg vi betydelsen av:

-att varje mentor hade en tredjedel av eleverna från båda klasserna som mentorselever
-att undervisa lika mycket tid i båda klasserna
-att skicka ut ett gemensamt veckobrev med samma information och med samma läxor   till båda klasserna
-att ha ett gemensamt uppstarts-föräldramöte, i bamba, med alla föräldrar och alla pedagoger runt en årskurs
-att alltid delge varandra inom arbetslaget, all information runt en elev, att vara transparenta
-att mentor har huvudansvaret för helhetsbilden runt en elev men att ämnesläraren har huvudansvaret för det enskilda ämnet
-att skapa en gemensam mall för våra ämnes-planeringar i Unikum
-att mentorstid ska ligga på schemat
-att skapa tydlighet på lektionerna genom att dels ha en dagsagenda och dels skriva upp målet med lektionen på Whiteboarden
-att skapa tydlighet genom att ha en tydlig lektionsstruktur med inledning, undervisning och avslutande reflektion
-att skapa tydlighet genom en gemensam policy-dokumentation som ska genomsyra hela enheten, den sk Gula Pärmen, som är en digital pärm som finns på Unikum.

Lärmiljön
Samtidigt som vi utvecklat Mentorskapet som organisationsmodell på Toltorpsskolan har vi också genomgått en ombyggnadsprocess. I samband med denna fokuserade vi på lärmiljön. Nuvarande årskurs 2 med dess lokaler och pedagoger står som modell för lärmiljön vilket har väckt uppmärksamhet långt utanför vår enhet.
Inom enheten har vi efter ombyggnationen, en fritidsavdelning som ligger i direkt anslutning till årskursens klassrum som också ligger direkt intill varandra numera. Vi har också byggt in fler rum i rummet för att på så vis möta elevernas olika behov.
I femmornas klassrum har vi också infört ett antal ståbord som varierar elevernas arbetsställning. Genom att lärmiljön har förändrats har även pedagogiken förändrats. Man får ett annat förhållningssätt till eleverna. Lärmiljön är också ett sätt involvera begreppet olikheten är normen i organisationen, där miljön anpassas efter eleven istället för tvärtom.

Elevernas delaktighet: loggböcker, elevledda samtal och det entreprenöriella lärandet
Under vår utvecklingsprocess har vi arbetat aktivt med att göra eleverna mer delaktiga i sin undervisning och sin skolsituation. Eleverna skriver kontinuerligt till sin mentor, via en loggbok, där de berättar om sin sociala och kunskapsmässiga utveckling. De kan till exempel skriva om saker som de vill förbättra eller förändra och om de sociala relationerna i klassen. Loggboken är också ett forum för dem för att reflektera över sin egen kunskapsinlärning. På så vis kan vi mentorer lyssna in våra elever och låta dem få inflytande över sin skolgång.

Ett annat sätt är att fler och fler av lärarna numera har elevledda utvecklingssamtal. Det har gjort eleverna mer engagerade i sina planeringar och bedömningar på Unikum eftersom de själva måste ta ansvar för hur de ska presentera detta för sina vårdnadshavare.

Ytterligare ett exempel på hur elevernas delaktighet har ökat är att vi i än högre grad tar till vara på elevernas egna initiativ. De äldre eleverna har till exempel i höst på egen hand arrangerat ett lopp till förmån för flyktingarna. Medan de yngre eleverna har haft en basar där intäkterna från försäljningen också gick till olika flyktingorganisationer. Det har blivit ett entreprenöriellt lärande för eleverna.

Hur beskriver elever förändringar som har skett? Hur märks det?
Under våren 2015 startade vi en fokusgrupp med elever som fick i uppdrag att reflektera över deras syn på Mentorskapet.
De påpekade bland annat att eftersom lärarna numera undervisade i färre ämnen så blev de mer engagerade inom sitt ämne. Det gör att undervisningen blir mer lustfylld och intressant.
De tyckte också att organisationen blivit mer trygg och hållbar, exempelvis finns det nu alltid någon lärare/pedagog på plats som verkligen känner eleverna. Även om en lärare är sjuk eller till exempel slutar så finns tryggheten kvar eftersom minst en pedagog finns kvar i arbetslaget runt eleverna.
Ytterligare en aspekt som de nämnde var att de kände större trygghet med att de hade var sin mentor som de kunde anförtro sig till. Mentorn kändes ”närmare” än klassföreståndaren.

Vi pedagoger upplevde att eleverna också kändes mer trygga genom den nya organisationen och framför allt kände vi pedagoger en större trygghet gentemot varandra. Arbetslaget blev ett forum för att dela såväl problem som glädjeämnen med varandra.

Beskriv ”instrument” förmågor som stödjer skolan att kunna hantera förändringar?
Hur ser er aktionsförmåga ut?
Arbetslaget känner ett gemensamt ansvar för elevgruppen och tar idag ett större egenansvar för att utveckla och skapa trygghet inom elevgruppen. Vi har stor frihet att inom arbetslaget fördela resurser och planeringstid så att det på bästa sätt gynnar eleverna. Mentorstiden används mer effektivt idag för att skapa ett gott klassrumsklimat och en social trygghet för den enskilda eleven.

Vi försöker också ständigt utveckla vår organisation genom att tillsammans på enheten regelbundet diskutera utifrån modellen; pröva nytt, sluta med, utveckla vidare och behålla som det är.

Behovet av ett systematiskt kvalitetsarbete – om Gula Pärmen
Alla skolor och organisationer har behov att en gemensam samsyn och ett gemensamt förhållningssätt men när man arbetar med Mentorskapsmodellen så känns behovet särskilt angeläget. Tidigt insåg vi att det behövs några fasta ramar att förhålla sig till för att skapa likvärdighet inom arbetslaget och på enheten. Vi har därför skapat ”Gula Pärmen”. Det är en digital ”pärm” där vi samlat alla våra policydokument runt våra riktlinjer och rutiner. Där finns dokument om allt från Anmälan om kränkande behandling till Skadeanmälan av iPad och vad som gäller angående Musiklyssning på lektionstid och mycket, mycket mer. Genom att alla på skolan utgår från samma policydokument skapar det en trygghet för såväl pedagogen som eleven och vårdnadshavaren. Även om somliga dokument känns en aning ”krystade” så har erfarenheten lärt oss att även små petitesser kan bli stora problem om vi inte har en gemensam policy.
Vikten av att skapa tydlighet – via Unikum och dagens mål
Om Gula Pärmen är ett sätt för att skapa tydlighet inom organisationen och gentemot brukarna så är Unikum ett annat. Alla arbetslag skickar till exempel ut ett gemensamt veckobrev till respektive årskurs, med gemensam information och med likadana läxor till båda klasserna via Unikum.

Efter hand insåg vi också vikten av att också skapa likadana planeringar i Unikum. Detta var också något som eleverna efterfrågade när de fick utvärdera Mentorskapet. Därför har alla pedagoger numera samma underrubriker och samma slags matriser i planeringarna, vilket underlättar vid till exempel utvecklingssamtal. Men framförallt ger det en tydlighet till både eleven och föräldern vilket ger en trygghet till alla. Det är samma utformning på planeringen för alla elever genom hela deras skoltid på Toltorpsskolan, vilket också ger en ökad likvärdighet.

Ytterligare ett exempel på tydlighet är att alla pedagoger skriver upp dagens agenda på Whiteboarden eller Smartboarden så att eleverna vet vad som händer under dagen.

Majoriteten av pedagogerna skriver även upp ”Dagens mål” med lektionen. Då utgår vi från läroplanen och skriver upp syftet eller vilket centralt innehåll vi utgår ifrån och/eller vilka förmågor som ska utvecklas under lektionen. Vi försöker också skapa en tydlig arbetsgång genom lektionen med inledning, undervisning och en avslutande reflektion. Tydlighet ger trygghet för eleven.
Delaktighet genom transparens
Efter vår ”tipping point” i juni 2014 insåg vi betydelsen av att vara transparenta i utvecklingsarbetet. Då startade vi som vi nämnt tidigare en skolblogg och ett twitterkonto. Idag har vi även en Facebooksida och många i personalgruppen, inklusive rektor, har också egna bloggar där vi delger varandra och omvärlden, vår syn på skolutveckling och lärande.
I samband med olika internationella utbytesprojekt såsom Kina, Jinan så skapar vi också bloggar. Det ger en plattform för inspiration, dokumentation och reflektion. Och framförallt är det ett sätt för oss att synliggöra vårt arbete utanför den egna enheten.

Samla exempel och beskriv effekter i elevgruppen
EHT är en levande del av verksamhet på enheten. Skolpsykolog, specialpedagog, skolsyster och skolkurator syns och är involverade i verksamheten. Just att de i allra högsta grad är en del av personalgruppen och elevgruppen gör att vi skapar många informella relationer som förenklar och stärker samarbetet vilket i sin tur är till fördel för eleven. Vägen från oro för en elev till att verkligen lyfta problemet har blivit betydligt kortare.

När man tidigare, som ensam klassföreståndare, mötte problem drog man sig ibland för att lyfta det till EHT. Man ifrågasatte ofta sig själv innan man vågade diskutera problemet med någon utomstående vilket ibland kunde missgynna den enskilda eleven. Idag tar man direkt diskussionen med arbetslaget och eftersom alla inom arbetslaget är involverade och känner elevgruppen väl så kommer man ofta snabbt fram till ett gemensamt förhållningssätt eller till en gemensam lösning på problemet. Och vid behov diskuterar man också omgående ”problemet” med EHT. Detta arbetssätt gynnar inte bara eleven utan också läraren/pedagogen. Man bär inte problemen själv och man ligger inte heller sömnlös på nätterna på samma vis, vilket nog är den främsta orsaken till att sjukskrivningarna gått ner.

Ge exempel på hur effekter varit till nytta för elev i behov av särskilt stöd

När vi idag stöter på elever som vi befarar inte uppnår målen för årskursen, använder vi oss själva som resurser. Tidigare förväntade vi oss att specialpedagogen skulle lösa problemet. Idag gör vi det inom mentorskapet/arbetslaget. När vi är extra resurs i klassrummet så låter vi ofta resurs-läraren ta hand om storgruppen medan den ansvarige ämnesläraren fokuserar på de elever som har svårigheter inom ämnet. På så vis blir den ansvarige läraren delaktig och kan konkret utforma och anpassa undervisningen efter eleven.

Beskriv skillnader kring hur enheten tar sig an utmaningar/förändringar förut/nu?
Klassföreståndare versus mentor
Förut var man som klassföreståndare väldigt ensam när problem uppstod, idag har man som mentor ett arbetslag som både stöttar, utmanar och inspirerar en. Det blir ett kollegialt lärande på riktigt. Genom att man har ett gemensamt ansvar för elevgruppen delar man också på de problem som stundtals uppstår. När man till exempel får obekväma mail eller hamnar i obekväma situationer så delger man direkt informationen till hela arbetslaget. Därmed står man inte ensam. Det ger en styrka som dels gynnar den enskilda pedagogen men framför allt den enskilda eleven. Vi tar tillsammans tag i de eventuella problem som uppstår.

Mentorskapet som förhållningssätt
Mentorskapet är idag inte bara är en organisationsmodell utan också ett förhållningssätt. Vi sätter eleven i centrum och är resursen för eleven. Vi har visserligen ett starkt stöd från EHT men de är i första hand en resurs för oss medan vi är resursen för eleven. Därför krävs såväl flexibilitet som samarbetsförmåga inom arbetslaget, vilket genererar så mycket annat som är positivt. När man ingår i ett arbetslag genom mentorskapet så utvecklas man oundvikligen eftersom ens ideér och tankar direkt eller indirekt syns i klassrummet. På så vis influeras man av varandras elevsyn och varandras undervisningssätt och därför vågar man testa nytt. Genom samarbetet utvecklas också en vilja att prova nya idéer.

Högt i tak ger god stämning
Under utvecklingsprocessen har vi insett att mentorskapet mer och mer är ett relationellt förhållningssätt till varandra. Inte bara gentemot eleven men också gentemot varandra inom personalgruppen. När man samarbetar och tar intryck av varandra utvecklas också en trygghet och gemenskap inom arbetslaget. Man måste lita på sina kollegor vilket får till följd att vi får ett större förtroende till varandra. Detta i sin tur ger ringar på vattnet och skapar en stark positiv anda inom hela personalgruppen.

Färre sjukskrivningar och högre måluppfyllelse och större trygghet för eleverna
Rent konkret har Mentorskapet med arbetslaget inneburit att vi i personalgruppen idag har betydligt färre sjukskrivningar än förut. Men också att vi har färre elever som ”faller mellan stolarna” eftersom vi är fler lärare/pedagoger som verkligen ser eleverna.

Genom att i högre grad bli ämneslärare så blir vi också bättre inom vårt ämne vilket gynnar eleven. Att ha färre ämnen att fokusera på gör att man som lärare verkligen kan fördjupa sig inom sitt ämne. Vi kan också utveckla undervisningen så att vi möter varje enskild elev vilket ger en högre måluppfyllelse för alla. Dessutom ökar likvärdigheten mellan klasserna när samma lärare undervisar i samma ämne i båda klasserna.

Vi kan också nämna att enligt enkäten från Skolinspektionen ht-2015, som bland annat genomfördes av våra elever och lärare, så ligger Toltorpsskolan över såväl kommungenomsnittet, som riksgenomsnittet på samtliga områden (undervisning, stimulans, trygghet och så vidare), vilket måste anses vara en succé.

Hur fortsätter ni utvecklingen framåt?
De senaste veckorna har vi blivit intervjuade och filmade av Anders Eriksson. Vi har då haft möjlighet att reflektera över vår utvecklingsresa och fått feedback på en metakognitiv nivå vilket har varit mycket lärorikt för oss som är inne i processen.

Vi arbetar nu på att försöka illustrera vår utveckling och vår organisation. Det har landat ner i en kub, en kärleksfull, transparent, röd kub som fogas samman med många andra kuber i varierande färger och mönster. Den får representera vikten av gemenskap och ett starkt sammanfogat arbetslag som kretsar runt eleven, där olikheten är normen. På studiedagen den 11/1 kommer vi att visa filmen och låta hela personalgruppen få reflektera över Mentorskapet, förhållningssättet och illustrationen av denna. Målet är att tillsammans finna minsta gemensamma nämnare för vår organisation. Vilka är framgångsfaktorerna för att modellen, arbetsmetoden och förhållningssättet verkligen ska lyckas?

Ett spin-off projekt; Teach Learn
Ett spin-off-projekt från Lärande och inflytande när olikheten är normen är TeachLearn där vi fokuserar på kamratlärande, inkluderande arbetssätt och kollegialt lärande. Vi arbetar tillsammans med Toltorpsskolans arbetslag 3, SUE och några forskare från Borås. Målsättningen är att i framtiden involvera hela skolan i det här kollegiala lärandet.

Hur lär ni av andra enheter?
Under processen med Lärande och inflytande på riktigt där olikheten är normen har vi haft många kollegiala samtal med kollegor från andra enheter. Detta är ett kollegialt lärande. Genom mötet får man syn på andras sätt att bedriva såväl undervisning som skolutveckling men man får också möjlighet att reflektera över sin egen verksamhet. Under dessa år har vi lärt känna varandra och varandras enheter rätt väl. Ofta är det svårt att ta över en hel idé från en enhet till en annan men väldigt ofta inspireras man av varandra och får små tips här och där. Det kan handla om allt från hur vi ska utveckla Unikum som plattform till en ny intressant app som någon skola arbetat med. Från det lilla till det stora.

Hur sprider ni era erfarenheter till andra?
I höst har vi vid åtskilliga tillfällen berättat om Mentorskapet och vår organisation. Vi har bland annat föreläst på Lärarförbundet i Stockholm och i Göteborg. Vi har också haft dels en delegation från Värnamo, dels en delegation från Georgien på besök. Även en grupp från SPSM har besökt oss för att lära sig mer om vår lärmiljö. Vi sprider alltså redan vår organisationsmodell till andra enheter.
Vi har även filmat och dokumenterat vår utvecklingsresa vilket har varit ett annat slags sätt för oss att sprida våra erfarenheter på. Nästa mål är att att synliggöra och medvetandegöra modellen inom den egna enheten. Därför kommer vi ägna studiedagen den 11 januari åt att visa och diskutera och reflektera runt vår organisationsmodell. Det är inte alltid lätt att bli profet i sitt eget land…
Eller som en kollega sa;
-Vad är det egentligen som är så märkvärdigt med vår organisation, arbetar inte alla så?
Och om inte – varför inte?

Delaktighet för lärande

Om delaktighet och inflytande

Jag har läst boken ”Delaktighet för lärande” från Skolverket. Gjorde misstaget att tro att det var ännu en floskel-bok från vår myndighet . Men ibland förvånar mig Skolverket och vågar verkligen konkretisera en del luddiga begrepp; såsom ”delaktighet och inflytande”.

Vad menas med det egentligen?

Traditionellt sett tror man att det har handlat om elevråd och klassråd men det är så mycket mer. Allt för många elevråd och klassråd har handlat om omöjliga frågor såsom att  eleverna vill ha en swimmingpool på skolgården och att det helst dagligen ska serveras hamburgare eller tacobuffé i bamba. Det är inte delaktighet.

Inte heller att eleverna helt och hållet själva ska välja vad de ska arbeta med och hur. Vi har trots allt en läroplan att förhålla oss till. Därför blir det så mycket mer intressant när man går djupare in på begreppet delaktighet. Här nedan går jag igenom de viktigaste delarna.

1. I boken kan man läsa att ”eleverna ska få möjlighet att berätta för vuxna på skolan hur skoldagen fungerar”. På schemat på vår skola har vi något som kallas för mentorstid. Det är en värdefull tid för oss pedagoger för att lyssna av våra elever. Varje vecka låter vi också eleverna skriva i sina Loggböcker och varje vecka besvarar vi eleverna.I Loggboken skriver de om kamratrelationer, sina ämnen, önskemål om förändringar och annat viktigt som de eller vi vill diskutera enskilt med barnen. Det blir en viktig dialog mellan oss pedagoger och våra mentorselever.

2. Eleverna ska genom undervisningen utveckla kunskaper om mänskliga rättigheter och demokrati. Skolans hela verksamhet ska präglas av demokratiska värderingar överallt i skolan.

Eleverna har nyligen engagerat sig och anordnat ett lopp som kallas ”We run for everyone”. Eleverna var i allra högsta grad delaktiga i processen. Allt från idé till färdig produkt. De arrangerade, bakade, namngav, informerade, kontaktade media och beslutade också vad pengarna skulle gå till.

3. Delaktighet kan handla om ”att elever och lärare samarbetar kring gemensamma frågor i skolan”. I anslutning till vår skolutvecklingsprocess med ”Lärande och inflytande där olikheten är normen” så skapade vi en fokusgrupp där vi lät någon utanför vår organisation intervjua våra fokuselever. Det blev ett viktigt dokument på hur vi på riktigt kunde förbättra och förändra vår organisation om mentorskapet för att det ska gynna eleverna på bästa sätt.

Även i samband med vårt utbytesprojekt med Kina så skapades en fokusgrupp på skolan om matematik. Det blev också ett viktigt forum för delaktighet och lärande. Där vi lärare lär av eleverna.

4. Lärare kan till exempel dela med sig av en del av sin makt till eleverna /…/ till exempel hur undervisningen läggs upp eller vilka arbets- och redovisningsformer som används.

Vi använder genomgående Planeringar i Unikum som vi diskuterar och delvis utarbetar tillsammans med eleverna. Vi låter ofta eleverna göra självutvärderderingar i Planeringarna och diskuterar så klart även redovisningsformer och innehållet i dessa Planeringar.

5. Att  sträva efter att skapa en miljö där olikheter accepteras och ses som en tillgång, var också något som lärarna beskrev som centralt för att skapa en god undervisningsgemenskap. På Toltorpsskolan arbetar vi efter visionen: Där olikheten är normen. Det är ett viktigt förhållningssätt inom mentorskapet som arbetsmodell. Att vi lärare är en resurs för eleven som finns tillgängliga just för eleven. EHT är en resurs och ett stöd för oss pedagoger som möter eleverna. Vi arbetar också utefter Ross Greenes modell:

Greene slår här hål på myten ”barn kan om de bara vill” och ersätter den med ­inställningen ”barn gör        rätt om de kan”. Den ­inställningen bygger på tanken: ”Om barnet inte gör rätt måste det sakna några av de färdigheter som behövs för att hantera livets utmaningar på ett funktionellt sätt.”.

6. I och med resultaten som framkommit i Braumarks studie ifrågasätter hon klassrådens roll och funktion. Ju mer jag läser boken, ju mer tydligare blir det att klassrådens traditionella roll bör ifrågasättas. Det går att göra dessa mer funktionella men då behöver man också lyfta frågor som:

• Hur fungerar det med läxor?
• Hur är gemenskapen på rasterna?
• I vilka situationer lär du dig bäst?
• Vad har fungerat bra den sista veckan socialt och kunskapsmässigt?
• Hur vill ni redovisa inom detta arbetsområde?

Men egentligen tror jag mer på modellen med fokusgrupper för att lyfta dessa på hela skolan.

7. Framför allt måste skolan kontakt med samhället i stort öka, vilket rent konkret kan innebära att både lokala och globala frågor lyfts. På Toltorpsskolan kommer vi att arbeta en del med näringslivet till exempel Länsförsäkringar. Däremot har vi under flera år arbetat aktivt med frågor om globalisering. I våras åkte bland annat en stor delegation från Toltorpsskolan till Kina, där även fyra unga elever åkte med.

8. Samverkan med samhället kan till exempel bestå att hitta verkliga mottagare för elevarbeten.Toltorpsskolan har vid åtskilliga tillfällen varit i media. Senast var det i samband med ”We run for everyone”. Då de bland annat kontaktade Göteborgsposten och radio P4. Våra kina-resenärer syntes ett flertal tillfällen i media i såväl Göteborgsposten som i Mölndalsposten. De fick även möjlighet att föreläsa om sina erfarenheter inför skolförvaltningen. På så vis får våra elever att dela med sig av sina erfarenheter till allmänheten.

9. ”I rapporten ges exempel på att elever får välja var de vill arbeta…” På Toltorpsskolan har vi ett projekt om lärmiljön som också fått gehör långt utanför skolans lokaler. Särskilt ett klassrum är ett modellklassrum med tre rum i rummet. Där det finns plats för mys, enskilda arbetsplatser och allmänna arbetsplatser. Eleverna har i allra högsta grad varit delaktiga i processen med att utveckla den optimala lärmiljön för dem. Denna lärmiljö försöker vi nu skapa i alla klassrum, utifrån förutsättningar, i samband med ombyggnationen.

I somliga klassrum har vi också, som första skola i världen, infört ståbord vilket har blivit en succé. Genom att eleverna kan variera sin arbetsställning i klassrummet så skapas också ett lugn.

10. Ett annat sätt att arbeta för att stärka elevers delaktighet är att låta eleverna själva leda utvecklingssamtal. I höstas lät vi flera av årskurserna själva hålla och leda sina utvecklingssamtal för att eleverna i högre grad skulle bli delaktiga och få  större inflytande över sin skolutveckling. Detta är något som vi vill utveckla och fördjupa och boken ger oss viss vägledning. Vi inser till exempel vikten av att alla lärare på skolan gör skriftliga planeringar för att eleverna ska få en samlad bild av sin kunskapsutveckling.

Avslutningsvis kan man läsa i boken att  ”det är av största vikt att just eleverna själva får komma till tals och att skolan verkligen lyssnar på deras röster”. Utifrån de kriterier som omnämns i boken så tycker jag att Toltorpsskolan är fantastisk på att skapa delaktighet för lärande för eleverna. Självklart har vi utvecklingsområden men över lag bör vi vara stolta över det arbete som vi redan gör.

Däremot behöver vi synliggöra och förtydliga för eleverna att det just är delaktighet och inflytande som vi sysslar med.

Rektor Martin Dalenius uppsats

Att leda en konservativ skola bort från klasslärare Skapandet av mentorskap där eleven står i centrum

Elevröster från Toltorpsskolan

Framtidsutsikter inom mentorskapet på Toltorp

Hur fortsätter vi utvecklingen framåt?

Vi vill i större utsträckning integrera ämnena med varandra. Dels gör vi en tidsmässig vinst genom att  i svenskämnet arbeta med det som är aktuellt i t.ex SO/NO-ämnena, t.ex studieteknik, begreppsbildning, läsa och att skriva faktatexter. Dels skapar det en helhetssyn både för oss pedagoger och för eleverna. Det är också intentionen med läroplanen.

Detta medför att vi kommer att behöva lägga mer tid på gemensam planering i arbetslaget.

Vi vill ha en ökad samsyn på undervisning och kollegialt lärande och planerar därför att använda boken ”Forskning för klassrummet” (Skolverket) vid gemensamma arbetsplatsträffar. Vi kommer då också att i större utsträckning dokumentera våra lärdomar och erfarenheter för att skapa en beprövad erfarenhet på enheten.

Vi vill ta co-teaching från faktisk handling till systematisk pedagogisk grundstruktur

• Att vara hos en kollega

• Att utvärdera en kollega

• Ledarskap i klassrummet

• Systematisk lektionsstruktur

Mentors roll ur ett elevhälsopersperspektiv

• Tydligare knyta mentors arbete till EHT för ökad måluppfyllelse

• Tydliggöra skolans pedagogiska roller

• Arbeta med lärmiljö ur enskilda elevers synvinkel

Slutligen vill vi också implementera och utveckla skolans tre perspektiv:

 Olikhet är normen

• På Toltorp arbetar vi kring ”Olikheten är normen”. Vi har inte och vill inte ha elever

stöpta i samma form. Vi mäter oss inte med andra, vi mäter oss utifrån vår egen

förmåga. Vi vill ha elever som ifrågasätter, ställer krav, reflekterar, diskuterar och

vågar vara spontana när det gäller att uttrycka sig. Elever som tänker nytt och inte

kopierar!

Globalisering

• Vår elever skall ge inspiration och vara förebilder för en jämnåriga. Våga utmana

normer och oskrivna samhällsregler. Vi vill i enlighet med svensk skola fostra

modiga, kritiskt tänkande och innovativa individer som vågar ta och ge för en mer

jämlik och bättre värld, dvs världsmedborgare.

Hållbar utveckling

• Ansöka om skolverkets utmärkelse Skola för hållbar utveckling för att på så sätt

sammanbinda skolans systematiska pedagogiska arbete samt skapa grund för ett

aktivt systematiskt kvalitetsarbete.

Credo om mentorskapet på Toltorp 2015

Bakgrund

Utgångsläget för aktionen/förändringsarbetet vid årsskiftet

Vi ville sprida våra erfarenheter och kunskaper om mentorskapet som organisationsmodell och skapa en större delaktighet bland såväl elever som pedagoger.

 Planering

Vad ville vi ytterligare förändra och förbättra?

Vi ville ha ett utökat kollegialt lärande. Vi ville synliggöra elevernas röster om arbetssättet. Ett övergripande arbete har också varit att skapa en större delaktighet bland personalen: ”För att skapa delaktighet används modellen Förändring utifrån ett nuläge, se2.2.3. Modellen har haft stor framgång dels för att inte behöva starta om processer från början men också för att modeller kan skapa tankemönster hos oss som sedan systematiskt utvecklar oss. Modellen ger oss inte heller utrymme för att enbart väcka och fokusera på missnöjesyttringar” (M.Dalenius, 2015)

Vad ville vi uppnå eller åstadkomma? 

Vi ville att eleverna skulle bli sedda med många ögon. Vi ville att resurserna skulle utnyttjas bättre. Vi ville skapa en trygghet och kontinuitet för eleven. Vi ville även skapa en trygghet för kollegorna, genom att vi är fler pedagoger runt samma elevgrupp som har ett gemensamt ansvar.

Litteratur/teori som stöd

Vad?

Rektor Martin Dalenius uppsats: ”Att leda en konservativ skola bort från klasslärare – skapandet av mentorskap där eleven står i centrum”

 

Aktion

Vad har ni gjort sen årsskiftet? 

Vi har skapat en fokusgrupp bland eleverna. Vi har filmat och dokumenterat deras syn på mentorskapet. Elevfokusgruppen och ett antal lärare och rektor har diskuterat mentorskapet med Elisabeth Jacobsson. Vi har även föreläst för skolverket om vårt arbetssätt liksom för GU och SPSM.

Skolans Kina-projekt har också involverats i mentorskapsfilosofin genom att vi medvetet valde att ta med minst en pedagog från varje arbetslag. Dels för att Kinaresan på så vis skulle genomsyra hela skolan, dels för att skapa en större delaktighet bland personalen. n.

När och var har vi gjort detta? Hur har vi gjort?

Filmningen av elevfokusgruppen gjordes i mitten av april. Vi valde medvetet elever från åk 4 som dels har erfarenhet från klassföreståndarskapet, dels kommer att fortsätta att gå på Toltorpsskolan under nästkommande läsår.

Även vi som utvecklingspedagoger gav vår syn på mentorskapet i filmen. Under en studiedag i slutet av mars bjöd vi in Elisabeth Jacobsson till vår skola där vi diskuterade mentorskapet. Förmiddagen denna studiedag hade vi också en workshop med Patrik Gruczkun under temat ”Bortom rätt och fel – perspektiv på skola, liv och varandra”. Föreläsningen lärde oss att få syn på oss själva i en lärande organisation vilket fördjupade delaktigheten och samhörigheten på skolan, vilket också varit ett övergripande mål genom införandet av mentorskapet.

Varför har vi gjort som vi har gjort? Kopplingar till styrdokument, erfarenhet, forskning.

Utifrån Kina-projektet har vi utgått från Lgr 11 ”Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang”. Att medvetet välja att ta med pedagoger från alla arbetslag till Kina har gjort att projektet kunnat genomsyra hela verksamheten och att alla har känt sig delaktiga. Dessutom synliggjorde Kina-resan vår egen kunskap- och elevsyn, t.ex begreppet ”olikheten är normen” har blivit än viktigare och mer betydelsefullt för alla pedagoger efter resan.

 

Observationer. Hur vi har samlat information om vad som har skett.

Vi har filmat och rektor Martin Dalenius har skrivit sin slutuppsats ”Att leda en konservativ skola bort från klasslärare – skapadet av mentorskapet där eleven står i centrum” på rektorsprogrammet.

”Utvecklingsresan”. 

Fanns det tillfällen då arbetet stoppades upp? 

Inledningsvis i våras var vår ambition att också genomföra en enkät bland vårdnadshavarna för att ta del av deras synpunkter. Efter diskussioner och moget övervägande har vi kommit fram till att mentorskapet är en så genomtänkt och väl fungerande organisationsmodell att vi frångått den tanken. Givetvis lyssnar vi på vårdnadshavarnas synpunkter genom t.ex brukarråd, men det är rektor, pedagoger och elever som ska ha det främsta inflytandet över organisationsmodellen.

Vad gjorde vi för att komma vidare? 

Vi bestämde oss för att vi har en bra strategi för vårt fortsatta arbete. Däremot kommer vi självklart att visa och publicera filmen om elevernas syn på mentorskapet för vårdnadshavarna. Och självklart utvärderar vi regelbundet vårt arbete inom kollegiet.

 Resultat

Hur har vi lyckats? Hur vet vi att en förbättring har skett? 

Det är betydligt färre kränkningar och anmälningar till EHT detta läsår. Stämningen och trivseln på enheten har ökat betydligt, vilket framgick av enkäten som gjordes i slutet av höstterminen. ”Idag summerar vi intensiva år av utvecklingsarbete, progressiv personalplanering och vändandet av många stenar för att se verksamhet och pedagoger med andra ögon. Idag har vi kommit till en trygg skolmiljö som omdefinierade lärmiljöer där eleven sätts i centrum.” (M.Dalenius, 2015)

Hur fungerar det kollegiala lärandet? 

I arbetslaget lär vi mycket av varandra, dessutom genom de nya ämneslagen som skapats under vårterminen. Det hjälper oss att skapa en samsyn inom och mellan våra ämnen. Matematiklyftet som också har genomsyrat vår undervisning har hjälp oss att utveckla det kollegiala lärandet.

Exempel på synliga resultat i barn/elevgrupper 

Flera av våra elever som förra läsåret var uppe på diskussion i EHT är nu inkluderade på ett självklart sätt i sina grupper och fungerar med hjälp av färre anpassningar än tidigare. Vi ser att mentorerna i högre grad är en resurs för eleven. Vi pedagoger vågar misslyckas och även lyckas tillsammans. Det gör att vi snabbt har kunnat ta hjälp av såväl EHT som varandra för att sätta eleven i centrum.

Exempel på hur pedagogers förmåga att möta barn och elevers olikheter har utvecklats

”Varje människa är utrustad med olika förutsättningar, begränsningar, möjligheter, tankar, perspektiv och känslor. Alla människor har rätt att leva och samexistera, därför är olikheten normen.” (M.Dalenius, 2015)

Det kollegiala arbetssättet har lett till att vi har vågat pröva nya metoder och anpassningar för att ge rätt stöd till eleverna. Idag samarbetar EHT med arbetslaget på ett helt annat vis. Vi lägger resurserna där de bäst behövs och har plockat bort de mer administrativa uppgifterna, t.ex så har klasskonferenserna ersatts med kontinuerlig, konsultativ handledning från EHT. På så vis har begreppet: ”olikheten är normen” blivit ett naturligt förhållningssätt bland hela personalen vilket synnerligen gynnar alla elever.

För att citera M.Dalenius: ”Idag är elevernas resultat bättre än på länge, skolan har fler elever än någonsin samt kö för att få börja, större delen av personalgruppen är i harmoni med uppdraget och alla vet varför vi är där vi är och gör det vi gör. Vi har tillsammans lyckats.”

Reflektioner

Har vi hittat och synliggjort någon beprövad erfarenhet?

För att medvetet låta eleverna få inflytande över både sin sociala och kunskapsmässiga utveckling har vi insett värdet i att regelbundet låta eleverna skriva i sin loggbok. Loggboken hjälper oss också att få syn på hur vi kan förbättra och förändra förutsättningarna för en bra lärmiljö.

Hur sprider vi erfarenheten till andra?

Vi har regelbundet gemensamma kommunträffar med skolorna i rektorsområdet. Vid dessa träffar får vi även ta del av andra enheters erfarenheter.Vi har som vi tidigare nämnt föreläst i ett antal olika forum. Dessutom har vi även varit i kontakt med media vid åtskilliga tillfällen.

Vi dokumenterar vårt arbete dels genom text, dels genom film och publicerar detta på bl.a vår blogg, och på andra sociala medier såsom Twitter och Facebook.

Om mentorskap, ämnesfokus och skolutveckling på Toltorpsskolan

Syfte

Inledningsvis var syftet med projektet att få en samsyn runt eleven och skapa en röd tråd i de olika ämnena på skolan, och inom de skapande verksamheterna på fritids. Som en följd av detta ville vi också utveckla och renodla vår kommunikationsplattform; Unikum. Målsättningen var att skapa en gemensam organisation, där eleven var i centrum.

”Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan” (Lgr 11)

Under processens gång har däremot syftet med projektet delvis förändrats. Det blev agilt! Genom olika tillfälligheter så har vi idag en ny organisationsmodell där mentorskapet är i fokus, vilket också har blivit projektets fokus. Fortfarande är dock eleven i centrum och målsättningen är att skapa en likvärdig skola där varje elev ”utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga” (Lgr 11).

 Toltorpsskolan

Skolan är en F- 5 skola med 281 elever. Skolan är tvåparallellig skola med två klasser/årskurs. Den ligger i ett naturskönt villaområde som gränsar till Göteborg. Skolan har nyligen fått många av sina lokaler renoverade vilket har gynnat lärmiljön och införandet av mentorskapet på skolan.

Alla elever på skolan har var sin iPad och alla klassrum från åk 1-5 är utrustade med en Smartboard.

Bakgrund

Kravet på lärarbehörighet kommer få till följd att den traditionella organisationsmodellen med klassföreståndarskapet måste förändras. Det är skolans skyldighet att, från och med år 2015, enbart ha legitimerade lärare. Eller så kan man se att det är elevernas rättighet att få bli undervisade av behöriga lärare med rätt ämneskompetens. Då det är ytterst ovanligt att dagens lärare har en sådan bredd i sin behörighet att de ensamma kan ansvara för alla ämnen i en klass blir skolan tvungen att förändra sin organisationsmodell.

Redan hösten 2014 gjordes en organisationförändring där lärarbehörigheten kom i fokus däremot behöll vi fortfarande klassföreståndarskapet. Oftast var organisationen sådan att man som klassföreståndare hade sin huvudsakliga undervisning i ”sin” klass men att man även undervisade i något ämne i sin ämnesbehörighet i parallellklassen. Dessutom var en ”tredje” lärare kopplad till klasserna som delade sin tjänst mellan parallellklasserna.  Huvudansvaret för klassen låg dock fortfarande på klassföreståndaren.

En fördel med detta arbetssätt blev att man sparade planeringstid då man undervisade fler elever, men i färre ämnen. Det medförde att lärarna i större utsträckning blev ämneslärare, vilket i sin tur synliggjorde behovet av att skapa en större samsyn runt ämnena. Därav fokus på ämnesgrupperna.

Under vårterminen 2014 blev det emellertid tydligt att organisationen behövde förändras ytterligare. Dels blev arbetsbelastningen inom arbetslaget något snedfördelad så länge klassföreståndarskapet fortfarande fanns kvar, dels uppstod behovet av ett gemensamt förhållningssätt runt eleven. Om alla elever ska få möjlighet att mötas utifrån sina individuella förutsättningar så behövs ett kollektivt lagarbete. Därmed uppstod behovet av en ny organisationsmodell; mentorskapet.

Genomförande av mentorskapet

I slutet av vårterminen bestämdes den nya organisationsmodellen där tre lärare och X antal fritidspedagoger (1-4 st) blir knutna till en årskurs. De tre lärarna ansvarar för olika ämnen i de båda klasserna, t.ex undervisar lärare 1, i ämnena So och No, lärare 2, i sv och bild och lärare 3, i ma och eng. Lärarna finns även som resurs för eleven i varandras ämnen, alltså är det ofta dubbla lärare i en klass.

Man har tillsammans i arbetslaget ett gemensamt ansvar för hela elevgruppen i en årskurs men lärarna har ett särskilt ansvar som mentor för en tredjedel av eleverna. Varje vecka finns också mentorstid inlagd på schemat då man kan utnyttja tiden för att fokusera på just sina mentorselever. Mentorn håller kontakten med hemmet med sina mentorselever och håller också i utvecklingssamtalet för dessa elever.

I samband med skolstarten genomgick skolan en övergripande renovering för åk 3-5 vilket utvecklade lärmiljön och möjliggjorde fler rum i rummet. Detta gav goda förutsättningar för mentorskapet och det kollegiala lärandet i en ny studiemiljö.

Delaktighet, IKT och olikheten är normen

Parallellt med mentorskapet har vi också drivit en process med att utveckla delaktigheten på skolan. En del personalförändringar medförde en viss turbulens bland personalgruppen i slutet av våren 2014, det gjorde att det blev nödvändigt att utveckla samarbetet och få en större delaktighet på skola

Skolstarten började med att vi deltog på ett seminarie om konflikthantering i grupper utifrån FIRO-modellen samt att vi diskuterade begreppen kommunikation, globalisering och delaktighet.

Vi kom bl.a gemensamt fram till ett beslut om att bara använda Unikum som digital kommunikationskanal dels mellan vårdnadshavarna, eleverna och skolan, dels inom skolan. Genom att alla använder samma lärplattform så gynnas också möjligheten till en ökad delaktighet för personalen. Men framförallt ger det möjlighet till en ökad likvärdighet för eleven då vi inom Unikum kommunicerar på ”samma” språk.

En annan faktor som ökade känslan av delaktighet var matematiklyftet. Genom matematiklyftet får lärarna möjlighet att träffas och utveckla det kollegiala lärandet inom verksamheten. Då en majoritet av lärarna har matematikbehörighet så innebär det också att en majoritet av lärarna möts på matematiklyftet.

Ytterligare en faktor är Kina-projektet. Skolan deltar under läsåret 2015 i ett Atlas-projekt i samarbete med Jinan, Kina. För att projekt skulle få genomslag och genomsyra hela verksamheten så beslutades att vi skulle ta med minst en lärare/arbetslag. Det har samtidigt också ökat känslan av samhörighet och delaktighet.

Mentorskapet som organisation skapar också goda förutsättningar för ökad delaktighet bland personalen då man numera har delat helhetsansvar för elevgruppen. När man inte längre har två klassföreståndare och en ”extra-lärare” utan en organisation där varje mentor är lika viktig och lika betydelsefull för elevgruppen så har varje mentor också lika stort inflytande och lika stort ansvar för undervisningen.

Det ger en större delaktighet för alla.

Processgrupperna och ämneslagsledarna

Processgrupperna utgick från början från ämneslagsledarna som genom processledarträffarna på Torrekulla skulle få verktyg för att utveckla ämnesgrupperna.

Då projektet tog en annan (agil) vändning med fokus på mentorskapet så blev inte längre processledarnas roll så betydelsefull. Dessutom så förändrades personalgruppen vilket fick till följd att flera av dem som var processledare inte längre var aktuella som ämneslagsledare. Därför blev tyvärr inte processledarnas roll riktigt så som det var tänkt.

Nu när mentorskapsmodellen har implementerats på skolan så känns det återigen viktigt att få en samsyn runt ämnena, därför har vi nu skapat en ny organisationsmodell med delvis nya ämneslagsledare.

Det är dock viktigt att påpeka att processgrupperna ändå inte varit förgäves, eftersom träffarna på Torrekulla har gett inspiration som utvecklat det kollegiala lärandet och mentorskapet på Toltorpsskolan.

Det systematiska kvalitetsarbetet

Under projektets gång har vi dokumenterat våra lärdomar på skolbloggen; skolutvecklingtoltorp.wordpress.com . Vi har även genomfört en enkät som delvis finns publicerad på bloggen. En viktig fråga var så klart om hur man ser på mentorskapet. Och till vår glädje är resultatet överlag bra. Något som dock tydliggjordes var svårigheten att göra fritidshemmen och förskoleklassen delaktiga i projektet.

När vi diskuterat och arbetat med begreppen kommunikation och delaktighet har vi utgått från följande modell:

Resultatet gällande utvecklingsområden när det gäller delaktigheten på skolan kan illustreras i följande modell:

Vi har även gjort några intervjuer med eleverna angående mentorskapet och fick följande respons:

”Det är bra för man har olika lärare som är bra på olika saker”

”Det bästa är att även om alla lärare är bra, så undervisar de på olika sätt och då tröttnar man inte så lätt”

”Jag tycker det är skönt med en mentor som man vet att man kan gå till om man vill prata om något”

”Den enda nackdelen jag kan komma på är att mentorn inte riktigt kan berätta på utvecklingssamtalen hur det går för mig i de andra ämnena, eftersom mentorn mest känner till hur det går för mig i sitt ämne”

”Om en lärare är sjuk eller borta och man kommer i bråk med någon i klassen på rasten, då kan man gå och berätta det för de andra mentorerna. Och då känner de oss och förstår vad som är problemet och kan hjälpa. Till skillnad från en vikarie som inte fattar nåt”

”Det blir liksom lite annorlunda under dagen då man möter nya lärare så man tröttnar inte så lätt”

”Det känns som om man får lärare som alla tycker att just sina ämnen är de roligaste och då blir lektionerna roligare”

”Alltså, om man har samma lärare en hel dag, eller hel vecka så får man ju ont i öronen av att bara höra en enda röst”

Lärdomar och utvecklingsområden

Mentorskapet är som organisationsmodell fortfarande på ”bebisstadiet”. Vi har arbetat knappt tre månader med denna organisation, därför är det fortfarande svårt att se effekterna av arbetssättet. Något som vi dock redan har upplevt är vikten av att implementera modellen i hela personalgruppen. Samarbetet inom arbetslaget blir än viktigare, liksom vilket förhållningssätt man har till varandra som mentorer. Lärarna är inte längre ensamma ”kaptener” i sitt klassrum. Det är också viktigt att man ”talar med en röst!” mot såväl vårdnadshavare som elever. Om man som pedagog tror på organisationen, tror också eleverna på den, liksom vårdnadshavarna.

Ett annat viktigt utvecklingsområde är hur vi ska inkludera fritids i organisationen med mentorskap. Trots att även deras organisation förändrats då alla fritidspedagoger idag arbetar runt samma elevgrupp hela dagen så känner de sig inte de lika delaktiga i organisationen.

Det finns en önskan om att lärare och fritidspedagoger tillsammans under t.ex en studiedag skulle kunna få möjlighet att diskutera elevgruppen och då fokusera på både elevens sociala utveckling och kunskapsutveckling. Detta är också något som efterfrågats av eleverna. De vill i större utsträckning få en samlad bild av sin kunskapsutveckling.

Det synliggör också vikten av att ha en samsyn runt bedömningen av eleven, därför har det åter igen blivit aktuellt att utveckla ämnesgrupperna och bedömningsverktygen i Unikum. En konsekvens av detta är att vi startat en IKT-grupp på skolan som har som ansvar att utveckla användandet av våra digitala verktyg och Unikum.

Positiva effekter av mentorskapet

Konkreta effekter av mentorskapet är att vi denna termin har färre kränkningar och en upplevd känsla av större trygghet i arbetslagen. Många lärare är övervägande positiva till  mentorskapet som organisationsmodell. Dels har arbetsbördan blivit jämnare och mer rättvis, dels kan pedagogen fördjupa sig inom sina ämnen då man undervisar i färre ämnen. Det i sin tur gör att lektionerna blir mer lustfyllda för eleven. Ytterligare en konsekvens är att det skapar en större variation i undervisningen, vilket också upplevs positivt av många elever.

Höjer mentorskapet elevernas måluppfyllelse?

Om man läser Skolinspektionens rapport: ”Framgång i undervisningen – en sammanställning av forskningsresultat som stöd för granskning på vetenskaplig grund i skolan” så kan vi se att det finns intressanta belägg för att mentorskapet faktiskt höjer elevernas måluppfyllelse.

Mentorskapet innebär att eleverna har tre lärare vilket ger större förutsättningar att bli sedd av minst en pedagog vilket gynnar möjligheten till goda relationer.

”Goda relationer mellan lärare och elever och höga förväntningar från lärarens sida på samtliga elever har visat sig ha påvisbar betydelse i detta sammanhang.”

Det är också något som eleverna lyfter: ”Jag tycker det är skönt med en mentor som man vet att man kan gå till om man vill prata om något”

Mentorskapet medför också att man som lärare kan fokusera på färre ämnen vilket ger ett större djup och bredd i ämnet.

”Framgångsrika lärare har goda ämneskunskaper och god didaktisk kompetens och förmåga att balansera dessa så att de skapar ett sammanhang och en röd tråd för elevernas lärande visar forskningen.”

Och som eleverna påpekar: ”Det känns som om man får lärare som alla tycker att just sina ämnen är de roligaste och då blir lektionerna roligare”.

Mentorskapet ger möjlighet för läraren att fördjupa sig inom sina ämnen och att skapa en varierad undervisning:

”I forskningen om lärares yrkesutövande framhålls att genom en omfattande och rik undervisningsrepertoar och en förmåga att variera och anpassa undervisningens form och innehåll till skilda kontexter och elevernas olika förutsättningar läggs grunden för att eleverna ska uppnå goda resultat”.

Och som en elev sa: ”Det bästa är att även om alla lärare är bra, så undervisar de på olika sätt och då tröttnar man inte så lätt”.

Ännu en aspekt av mentorskapet är de gynnsamma effekterna av det kollegiala lärandet då man dels är inne på varandras lektioner, dels är fler som samverkar runt en gemensam elevgrupp. ”Samverkan mellan lärare har också visat sig vara en faktor av vikt. Betydelsen har lyfts fram av professionella lärare med höga förväntningar på varandra, som tillsammans reflekterar över sitt arbete.”

Mentorskapet har också gjort att man kan arbeta med individualisering och inkludering på ett helt annat sätt då man är tre lärare som ser eleverna. Det ger en större helhetssyn på eleven och medför att man kan på ett enkelt sätt kan organisera undervisningen så att en lärare kan undervisa en mindre grupp som behöver extra stöd medan den andra läraren undervisar den större gruppen. Här är läraren en resurs för eleven. Eller som Kerstin Göransson skriver på Skolverket (http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/artikelarkiv/inkluderande-skola-1.173803):

”Skolan ska kännetecknas av en demokratisk gemenskap, där alla elever är delaktiga, en miljö där elever har möjlighet att utvecklas och lära sig och där olikheter ses som en tillgång.”

Hur vi vill utveckla mentorskapet på Toltorpsskolan

Som vi tidigare nämnt är det viktigt att inkludera fritidsverksamheten i vår organisationsmodell. Vi vill också göra en systematiks kvalitetsutvärdering bland elever och vårdnadshavare för att ta till vara på deras tankar och åsikter om mentorskapet. Det blir också ett redskap för hur vi kan stärka vår organisation och undervisning.

Vi kommer också att utforska nya sätt att använda våra digitala läromedel.

Till våren kommer vi dessutom att åter igen att sätta fokus på ämneslagen och dra nytta av varandras kompetenser för att utveckla det kollegiala lärandet. På så sätt kommer vi förstärka samsynen och den ökade likvärdigheten på enheten.

Toltorpsskolans vision:

Globalisering, hållbar utveckling och olikheten är normen

Redan innan projektet arbetade vi med hållbar utveckling och globalisering. Som jag tidigare har nämnt så har införandet av mentorskapet möjliggjort att förutsättningarna är synnerligen goda för att t.ex globaliseringsprojektet med Kina ska kunna genomsyra hela verksamheten under detta läsår.

Hållbar utveckling handlar om ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Mentorskapet handlar åtminstone om ekonomisk och social hållbarhet i en organisation.

”Medan forskningen pekar ut några specifika kompetenser hos läraren som visat sig ha stor betydelse; kompetens att bygga och utveckla relationer, ledarkompetens och didaktisk kompetens, krävs också en organisation som skapar tydlighet och struktur och där det finns kollegiala samtal om mål, värderingar och bedömning av resultat som rektor driver.” (Skolinspektionen, 2010)

Begreppet olikheten är normen är numera ett vedertaget begrepp på skolan. Innebörden i begreppet handlar om likvärdighet och att synliggöra varandras likheter och olikheter. Och att ”hänsyn ska tas till elevernas förutsättningar och behov” (Lgr 11). Mentorskapet har på riktigt medfört att vi använder varandra som resurs för att möta individens behov. Genom att vara flera pedagoger i arbetslaget är vi fler som ser och möter eleven efter elevens individuella förutsättningar. Då vi ofta är två lärare i en klass finns möjligheten att ge elever särskilt stöd, dels för de elever som ”av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen”, dels för de elever som behöver ”stimulans för att utveckla hela sin förmåga” (Lgr 11). Genom mentorskapet är lärare och fritidspedagoger varandras resurser i klassrummet. Det gynnar eleven.

Delfinal av skolutvecklingsarbetet!

Idag presenterar vi skolutvecklingsarbetet:
”Mentorskapet på Toltorpsskolan-för att olikheten är normen”
på Torrekulla!

Enkäten: Mentorskapet och det kollegiala lärandet

Sammanfattning av vår enkät!

Under oktober 2014 genomfördes en enkät bland personalen om ”Mentorskapet och det kollegiala lärandet” på Toltorpsskolan.

Här är ett urval av några av frågorna och svaren:

”Olikheten är normen” är ett nyckelbegrepp på skolan. Vad lägger du in i det begreppet?

Att alla individer är olika och det är normen i skolan och hela samhället.

Att det är något självklart att vi är olika. Förstår,tolkar ta in kunskap på olika sätt med olika strategier.

Det är normalt att vara olika, ett slags omvänt normalitetsbegrepp där det är ok/normalt att vara olika. Det är inget konstigt, ett sätt att se positivt på olikhet.

Alla ska ha samma förutsättningar och möjligheter,

Vi måste förhålla oss till allas olika behov och förutsättningar och planera och agera utifrån det.

Att vår verksamhet ska präglas av ökad solidaritet mellan människor

Att vara öppen och lyhörd att lära mer om hur man bemöter och arbetar med olikheter.

Olikheter berikar helheten. Holistiskt tänk.

Att man tillåts var olika andra, och att det ska vara helt accepterat.

Att vi alla är olika och så skall det få vara och man skall få förutsättningar att lyckas som elev.

Att alla är olika, vi tycker, tänker och beter oss olika. Att hjälpa varandra att se saker på olika sätt.

Att alla är olika och måste också få vara det. Därför är det viktigt att alla barn möts av en likvärdig miljö i skolan.

Att olikheter berikar oss och utmanar. Olikheter ger möjlighet till utveckling. Och ställer krav på mig som pedagog att försöka förstå istället för att fördöma det jag instinktivt tycker är fel.

Det är vanligare med olikhet än likhet. Breddar vår omvärldssyn i smått och stort

likvärdighet, inkludering och delaktighet.

Att tillvarata olika erfarenheter och kunskaper på ett sätt som lyfter eleverna.

Alla är olika och alla ska vara inkluderade.

Att olikheten ger styrkor inom kåren och bland eleverna.

”Vad lägger du in i begreppet kollegialt lärande?”:

Att vi personal har ett kollektivt lärande

Att vi lär av varandra

Att vi tar tillvara på varandras kunskaper och lär av varandra.

Att vi lär med och av varandra.

Att alla pedagoger har olika erfarenheter och kunskaper och att det är en enorm bank att ösa ur om vi bara tar den tillvara.

Att vi pedagoger samarbetar runt eleverna. Lär av varandra. Att vi tillsammans planerar undervisningen så att den blir långsiktig

Att vi får tid att kunna lära av varandra.

Att vi lär av varandra genom observation och diskussioner.

att delge varandra av sitt kunnande där erfarenheter och kompetenser är olikartade.

Att vi lär tillsammans, vi vidgar oss när vi diskuterar med varandra.

Att vi pedagoger jobbar mot samma mål- BARNENS BÄSTA

Trygghet och att se på varandra i lärande

Att vi alla har olika kompetenser och det är en stor vinst med att kunna dela med sig av den till sina kollegor. Vi lär av varandra genom samtal i olika former och genom att ha möjligheten att följa varandras arbete, antingen genom att besöka varandras lektioner (vilket kan vara trixigt med tanke på våra tajta scheman) eller ta del av varandras planeringar. Men då får man inte del av förhållningssätt, metodik och didaktik på samma sätt.

Att lyfta erfarenheter, metoder och frågeställningar man har inom sitt yrkesutövande till en professionell nivå tillsammans. Att genom att handleda och stötta varandra skapa gemensamma grunder och idéer för hur verksamheten ska utformas, konflikter hanteras, med mycket mera.

Att vi hela tiden lär av varandras olika erfarenheter, ingen kan allt, alla kan lära av varandra, diskussioner och reflektion tillsammans.

Målet för kollegialt lärande är att leda till lärande och utveckling och det behöver vara strukturerade och utmana tänkandet.

Att vi lär av varandra.

Tillsammans med kollegor, ge varandra feedback och prata om dilemma som uppstår i olika situationer. Lära av varandra. Ge varandra tips på hur man kan förbättra sin undervisning…

Vilka fördelar ser du med mentorskapet? (fråga för lärare)

Delat ansvar med klasserna.

Eleven blir sedd och bedömd av fler, vilket ger en mer nyanserad och rättvis bild. Det finns alltid någon att bolla tankar och idéer med och man vet att den personen är insatt i arbetet runt gruppen och den enskilda eleven.

En fördel är väl att jag som pedagog kan fokusera på en mindre grupp av barn. För barn och föräldrar borde det också vara en fördel att mestadels ha kontakt med en av oss lärare. Kanske kan jag förfina målen och följa upp hur det går för mentorsbarnen ännu mer än idag, kan leda till en bättre/ kontakt förälder/barn/mentor där vi kan jobba ihop för att stötta barnets utveckling.

Ansvaret delas med kollegor, flexibilitet, möjlighet till att vara med på varandras lektioner. med mera.

Många. Färre elever per lärare och mer rättvist.

Att mentorskap har ansvar för ett antal elever.

Skönt att slippa ta i alla konflikter och all föräldrakontakt som man måste som klasslärare. Bra att vi är flera som arbetar med samma elever. Vi kan diskutera problem, tankar och funderingar med varandra vilket gynnar eleverna. Vi har olika känslor för eleverna och de blir mer rättvist bedömda med fler pedagoger inkopplade. Nackdelen är att ”avstämmandet” och rapporteringen tar mycket mera tid än tidigare. Bra är också att vi inte behöver vara mentorer för lika många elever som när vi var klasslärare och alltså hade i stort sätt alla barnen i klassen själv.

Att jag som mentor ansvarar för några elever och mina kollegor andra. Detta innebär att jag enbart är mentor för 1/3 istället för en hel klass. Mina mentorselevers vårdnadshavare kontaktar mig i första hand och inte mina kollegor.Jag tror att VH känner en trygghet med att ha en mentor som de kan kontakta vid frågor/funderingar.

Är ej aktuellt för mig detta år.

Jämlikhet, samarbete, förnyelse.

Se mer detaljer av barnens utveckling.

Hur tycker du att mentorskapet påverkat dig som pedagog?

Vilka utmaningar ser du med mentorskapet? (för lärare)

Jag tror att vi kan vidareutveckla det. En del i det kunde vara utvecklande elevsamtal.

Att skapa goda kontakter med elev och vårdnadshavare.

En utmaning är att i arbetslaget hitta bra former som vi vill använda och utveckla, har inte kommit igång ordentligt ännu. 

I början är det svårt att veta vem som har vem, även om alla elever är våra elever!

Att få in rutiner för regelbundna samtal och formen för dessa samtal.

Ett nytt och spännande arbetssätt på många sätt!

Tiden är en stor utmaning för mig. Att arbeta som mentor kräver mycket tid. Jag är anställd som fritidspedagog och jobbar 50% som lärare. Jag har blivit mentor till 15 elever, lika mycket som en 100% lärartjänst. Jag behöver mer tid.

givande utvecklingssamtal, IKT i skolan och utveckla min undervisning

Mer ansvar att ta.

Lika ansvar,samsyn.

Vilka utmaningar ser du med förskoleklass/fritidsverksamheten? (för fritids)

Att se till fritiden och förskoleklassen får den sortens ”undervisning” de behöver och samtidigt som att se till barnen är inkluderad och är med och bestämmer hur deras fritid ska vara

Eftersom jag bytt fritidsgrupp/kollegor har jag fullt upp att lära känna alla. Miljö/ ny sopsortering, uteleken m små medel,

Att skapa ett lugn, en trygghet och att se alla barn trots stora barngrupper

Att tänka nytt.

Att arbeta för att få två likvärdiga grupper i fsk

Rutiner, likvärdighet, inkludering och delaktighet. Många barn med mindre lokal

Att vi sätter oss ned och diskuterar gemensamma mål för Fsk. Det haltar något eftersom personalomsättningen varit stor på Loftet. Mer samarbete mellan grupperna framför allt på fritids. För det krävs förutsättningar….

Utveckla samarbete och erfarenhetsutbyte mellan fritidsavdelningarna. Låta eleverna träffas mera mellan grupperna.

Vilka av dessa utmaningar vill du fokusera på i höst?

Rutiner, likvärdighet, inkludering och delaktighet.

?

Unikum

Microbedömningar

Samverkan äldre-yngre elever vore utvecklande för alla.

Skapa sammanhang.

Elevsamtalen

Mitt fokus i höst är framförallt att hitta eleverna och börja bygga en trygg och kreativ miljö med processfokus på slöjden. Också att ta mig in i ikt-biten.

Gemensamma mål

Se ovan.

Att planera för vad vi erbjuder fsk barnen på vår skola

Se till barns önskemål och vår önskemål är på samma nivå

Givande utvecklingssamtal

Källsortering

Mentorskapet och lärmiljön.

Skapa goda relationer med elever och få ökat inflytande för eleverna.

Rektor Martin Dalenius vision för skolutvecklingen på Toltorpsskolan

Toltorpsskolan Organisering för delaktighet

Martin Dalenius rektor på Toltorpsskolan berättar om arbetet med organiseringen av arbetslag och ämneslag för att främja delaktigheten på skolan.

Inspelat Juli 2014

Lärande & inflytande på riktigt
När olikheten är normen

Vision
Ett övergripande syfte är att utveckla metoder för skolutveckling och arbetssätt i barn/elevgrupp genom att pedagoger förenar digital- och specialpedagogisk kompetens i tanke, ord och handling.
Att dokumentera och bidra till kunskapsutveckling i text, ljud och bild/film, hur det kan se ut när digitala lärverktyg stödjer en likvärdig och tillgänglig lärmiljö där barn/elever är delaktiga i lärandet och gemenskapen.

Beskrivning
Att alla elever skall mötas av en likvärdig och tillgänglig lärmiljö där de ges förutsättningar att vara delaktiga står sedan länge med i styrdokumenten.
Omsättandet av teorin till praktik är inte lika solklar.
En berättigad fråga är varför vi inte ser större effekter av detta i vår verksamhet? Gör Mölndals omfattande IKT-satsning någon skillnad i denna fråga?
Hur ser en hållbar utveckling ut där teori och praktik möts?
Vi tänker att detta utvecklingsprojekt ska knyta an till ett mer omfattande ”projekt”, ”Lärande & inflytande på riktigt” där Mölndals stad tillsammans med Göteborgs universitet (forskningsavdelning LINCS) vill ta reda på ovanstående frågeställningar tillsammans med SKL, Skolverket och SPSM.